Idag, just nu denna minut, så är det exakt ett år sedan min fina flicka tog sitt sista andetag.

Jag tänker inte göra ett jättelångt inlägg om hur det gick till, hur jag kände och allt sådant. Det vet de flesta av er redan om. Och ni som inte gör det kan ju bara leva er in i känslan att tvingas ta beslutet om en annan individ får leva eller inte.